kanoner utan krut
En medeltida kastmaskin användes av försvararna av en borg de använde en katapult med fjäder av flätat och tvinnat människohår för att bombardera ett stormningstorn med stenar upp till 250 kg samtidigt går belägrarna till anfall genom en underjordisk gång.
Långt innan västerlänningarna lärde sig att använda krut och andra sprängämnen, hade de en hel rad krigsmaskiner att ta till för att slunga projektiler mot fienden. Kastmaskiner var i bruk ända in på 1500-talet. Den gamla metoden att åstadkomma den för kastet nödvändiga fjädringen med snodda djursenor ersatts av rep. Det innebär att korsfararnas katapulter inte var lika effektiva och kraftiga som Romarnas.
En av de verksammaste var Romarnas ballist, eller skorpion, den var i själva verket stort armborst på en lavett och kunde skjuta en två kilo tung pil 500 meter. Om ballisten motsvarade fältkanonen, så motsvarades mörsaren av katapulten, som slungade projektilen i en mycket hög bana. Katapultens kastarm, som hade en skål för projektilen i ytterändan, spändes med hjälp av en talja mot en fjäder bestående av snodda djursenor. När armen lossnades flög den med stor kraft upp mot en tvärslå, som hejdade den, och stenen flög iväg ca 500 meter eller mer.
I stället hade man någon gång på 1500-talet fått en ny krigsmaskin, som går under det Franska namnet trebuchet. Den fungerade ungefär som som katapulten, skillnaden var att kastarmen var mycket längre och påverkades av en motvikt. En del av dessa maskiner var enorma. Med 15 meter långa kastarmar och motvikter på flera ton kunde de slunga iväg 150 kilos stenar en halv kilometer. Stenar var för övrikt inte det ända som slungades iväg, en brännbar blandning av svavel, jordbeck, kåda, nafta, plus terpentin, träkol och saltpeter, en medeltida motsvarighet för napalm, vatten fick det bara att brinna livligare.
Men kastmaskinernas tid var ute när krutet kom. Krutet som först använts av Kineserna på 300-talet f.kr., hade sent omsider blivit känt i västerlandet, och de första "bössorna" uppfanns i början av 1300-talet //// Robert G
LÖSNINGAR PÅ VARDAGENS PROBLEM GENOM TIDERNA
Människan har varit påhittig och uppfunnit nya grejer i alla tider. Vissa anser att det framförallt är uppfinningarna som drivet historien och människans utveckling framåt, fram till våra dagar. Medeltiden varade i tusen år. Under den här tiden ägde en rad teknologiska förändringar rum som skulle få stor betydelse för medeltidens människor, men också för den efterföljande historien. Vetenskap och teknik 1500-1776. En ny världsbild tar form
Nya tiden var en tid av stora förändringar. Under 1500-talet hade idén om en ny världsbild börjat växa fram där jorden inte längre betraktades som centrum i universum.
Vetenskap och teknik 1776-1914. Den industriella revolutionen förvandlade Europa från ett jordbrukssamhälle till ett industrisamhälle. Industrialiseringen av Europa var en process som spreds gradvis från väst till öst under hela 1800-talet.
Vetenskap och teknik 1914-1991. Ingen annan epok i människans historia har genomgått en lika stor och betydande teknisk utveckling som ”det korta 1900-talet” (1914-1991). Under perioden förändrades människans villkor radikalt. Mellan åren 1914 och 1991 skedde en mängd tekniska genombrott, särskilt gällande transporter och informationsspridning.
Nu är det vetenskap och teknik 2000- och framåt. Allt det vi tyckte var framtid, långt fram mi tiden. Lever vi i nu, vår nutid.
%20kopiera%202.jpg)
Images is subject to copyright/Sweden/Street Scene© Photo : Robert G
%20kopiera%202.jpg)