en fredag den 13 vid kanalen
Det var en sån där kväll när Malmö höll andan. Skymningen hade lagt sig som ett tunt täcke över kanalen, ljuset var dämpat, stads pulsen lite dämpande. Jag gick en runda längs Malmö kanal, staden speglade sig i vattnet, mörka skuggor upplyst med neon ljus.
Och där, på bryggan, vid Malmö Live, satt någon. Eller något. En ensam figur, stilla som en skugga, vänd mot vattnet. Jag saktade ner stegen. Inte för att jag blev rädd, men… du vet hur det är. Fredagen den 13:e. Man blir lite extra mottaglig för det oväntade. För det som rör sig i ögonvrån men försvinner när man tittar dit.
Jag tänkte först att det var en vanlig kvällsvandrare. Men ju närmare jag kom, desto mer osäker blev jag. Var det en människa? Eller bara en form, en närvaro? Väskan bredvid såg ut att ha varit där länge. Som om den väntade på någon som aldrig kom. Jag gick vidare. Men jag vände mig om. Figuren satt kvar. Och Malmö höll fortfarande andan.
Jag gick vidare. Men jag vände mig om. Figuren satt kvar. Och Malmö höll fortfarande andan. Det var säkert ingenting. Bara någon som ville vara ifred. Men ändå, stegen blev lite snabbare. Inte för att jag var rädd, förstås. Bara… fredagen den 13:e. Man tar inga chanser. Och när jag kom hem, slog jag på lampan direkt. Bara för säkerhets skull. Tittade ut genom fönstret, såg en skugga försvinna bort..................
en smygande mytologi i vardagen
Det finns något med fredagen den 13:e som får även den mest jordnära att lyfta blicken lite extra. Gamla myter och skrock lever kvar i sprickorna mellan gatlyktorna och skuggorna vid vattnet. Förr talade man om olycksbådande dagar, om tecken i naturen och om figurer som dök upp när ljuset började ge vika. De flesta skrattar åt det idag — men ändå, när skymningen faller och något oväntat rör sig i ögonvrån, känns det som om de gamla historierna viskar igen.
EN HISSNANDE HISTORIA- Introduktion
En vandringssägen är en modern sägen, skröna, historia, kan vara sann, som av många uppfattas och förs vidare som sann men vars huvudperson aldrig blir närmare än "en vän till en vän". Innehållet i historien förändras ofta med tiden. De handlar ofta om mystiska sjukdomar, hemska avslöjanden om till synes harmlösa vardagsföremål, skrämmande brottslighet eller gåtfulla beteenden hos andra människor, och behandlar således de orosmoment, rädslor och fobier som finns i dagens samhälle. Alla vandringssägner är inte genuint osanna utan har i vissa fall sitt ursprung i verkliga händelser. Den här serien handlar om sådana ögonblick. Händelser som kanske var verkliga. Kanske inte. Men de stannar kvar hos dig. Sanna berättelser, osanna berättelser—det spelar ingen roll. Vad som betyder något är hur de får dig att känna. Hur de får dig att lyssna. Smygande mytologi i vardagen
Tänkvärda berättelser är centrala för mänsklig förståelse, eftersom de skapar djupare känslomässiga kopplingar, lär ut värderingar och visdom, främjar empati genom att låta oss se andra kulturers perspektiv, och hjälper oss att organisera vår egen världsbild genom att skapa sammanhang och mönster. De möjliggör också överföring av kunskap och erfarenheter mellan generationer och erbjuder komplexa insikter på begripliga sätt. Berättelser skapar en känslomässig koppling som gör oss öppna för andra människors erfarenheter, vilket leder till ökad förståelse, respekt och uppskattning för andra kulturer.
