____________------------ THE PEN TELLS ------------____________

ALLT SOM ÄR FAST FÖRFLYKTIGAS

Photo Subject to copyright/Sweden/Street Scene© Photo: Marchand / Meffre

    THE RUINS OF DETROIT (2005-2010)

Två Franska fotografer Yves Marchand och Romain Meffre började fotografera ruinerna efter Detroits bilindustri. Bla.a ifrån Detroit ruinernas stad. Det resulterade i utställningar och bildspel som har visats världen över. Staden Detroit var i början 1900-talet bilarnas huvudstad. Motor City var en förebild för det Urbana och Industrialiserade samhället. I början av 2000-talet, då bilproduktionen för länge sedan lämnat USA för Asien, är den istället en stark symbol för en övergiven 1900-tals kapitalism. Allt som är fast förflyktigas.

I slutet av 1900-talet skulle mänskligheten uppfylla en gammal dröm. Ett snabbt och autonomt förflyttningsmedel blev långsamt verklighet för ingenjörer och en ny era utvecklades, bilindustrin och blev en industriell revolution. Visionära ingenjörer och entreprenörer strömmade till. 1913 byggde den nya biltillverkaren Henry Ford den första storskaliga monteringslinjen. och inom några år blev Detroit huvudstad för  bilindustrins massproduktions vagga. Detroit växte och fina stadsdelar visar stadens rikedomar.

Detta blev också början till stadens förfall. Under 50-talet när bilen flyttade människor snabbare och längre, började det växa fram nya förorter som folk flyttade till. Avindustrialisering och segregation ökade. Bilindustrin började lämna USA för Asien. Och inom 50 år tömdes nästan Detroit på människor och bilindustrin. Idag räknas Detroit som en stad i mumifiering, resterna av ett stort imperiums bortgång /// Robert G

 Institute: Photo Subject to copyright/Sweden/Street Scene© Photo: Marchand / Meffre

Pennan är mäktigare än  Svärdet ! Talesättet är kanske en klen tröst för den som står inför  det råa och nakna våldet. Men det har använts om och om igen genom historien. Betydelsen är att ord, kunskap och kommunikation är starkare maktmedel än krig och våld.

 Institute of Images is subject to copyright/Malmö/Sweden/Street Scen ©Photo:Rggus G

____________------------ THE PEN TELLS ------------____________

julen från förr på landet

Julen på landet för 150 år sedan,efter några svåra svältår kunde man äntligen fira jul igen. För 150 år sedan kände man varken till julgranspynt, adventsljusstakar eller jultomten på den svenska landsbygden. Man kämpade för brödfödan och var glad om det fanns mat på bordet. Men även i de enklaste torpen var julen ändå en stor högtid som firades ordentligt. Förr i tiden betydde det katastrof om skörden slog fel. I slutet av 1860-talet var det en period av svår missväxt då folk och fä svalt. Det var också därför många bröt upp och sökte lyckan i Amerika. De som blev kvar slet hårt. Den snälla jultomten i röd luva kände man inte till – men att det fanns en liten sträng gårdstomte, det visste man. Gårdstomten skulle hållas nöjd. Idag är det många olika tomtar som skall hållas nöjda.

Julöl bryggdes av vört och humle. Och för att ölet inte skulle bli förtrollat var det viktigt att alla hurrade och ropade ”hej lustig” så högt man kunde när jästen lades i. På Anna-dagen den 9 december skulle lutfisken läggas i blöt och ölet vara färdigt att provsmakas. Det skulle firas med en riktig fest – ” Anna med kanna” som man sa. Givmildhet har alltid hört samman med julen, och husmor gick gärna med en korg med mat och dricka till de fattigaste i socknen.

Julbaket kunde vara i flera dagar. Veckan före jul gick åt till det stora matbrödsbaket. Att elda upp bakugnen tog flera timmar och det var ett tungt arbete att slå och knåda de stora degarna i trätrågen. Degarna fick sedan jäsa vid spisvärmen innan de bakades ut till limpor eller platta kakor. Det stora julbaket kunde vara i flera dagar och var ansträngande för husets kvinnor. Det var inte ovanligt att över hundra kilo mjöl användes, och av det gjordes jästa råglimpor som kunde väga sex kilo styck. Beroende på var i Sverige man bodde bakades det till exempel både vardagsbröd, vörtlimpor, surlimpor, hårda brödkakor, festbröd och tunnbröd. Och för att få limporna extra goda penslades de med enbärssirap. Kringlor, vetebröd, lussekatter, mandelmusslor och pepparkakor var en lyx som de som hade det lite bättre ställt kunde unna sig.

Det var inte bara i bagarstugan och visthusboden det arbetades för fullt, även i stallet och bykhuset rådde febril aktivitet för att allt skulle bli klart till jul.

____________------------ THE PEN TELLS ------------____________

hur hamnade Carl Bildt i fantomen

PG Gyllenhammar kör taxi i en Saab, Lili & Susie jobbar för FN, Robert Aschberg axlar rollen som stamhövding och statsminister Carl Bildt är just statsminister Carl Bildt. Fantomenäventyret Djungelsnö från 1992 liknar ingenting annat. Hur blev det så här? Att bläddra i en Fantomen från förr kan vara tillfällig förströelse och ge möjlighet att ägna sig åt barndomsnostalgi. Det kan uppenbarligen också resultera i förvåning och eskalerande nyfikenhet.  En kvinna som är porträttlik Birgitta Dahl i telefonsamtal med en man som utan tvekan föreställer Ingvar Carlsson. Strax därefter en illustration av en medarbetare i Djungelpatrullen som starkt påminner om miljökämpen Björn Gillberg. Och så fortsätter det:

Marit Paulsen är tydligen bosatt i det fiktiva landet Bengalis huvudstad Morristown, liksom Jonas Gardell och Rikard Wolff. Och vips blir det statsbesök ”från Nordeuropa”, varpå Carl Bildt dyker upp i presidentpalatset, vars trädgårdsmästare liknar Centerpartiets Olof Johansson. När Fantomen senare förföljer några skurkar ur den crackliga som han avser spränga, stoppar han en taxi av bilmärket Saab på gatan. ”Stanna inte! Kör vidare”, utropar Fantomen. ”Uppfattat, boss!” svarar chauffören, Volvo-magnaten PG Gyllenhammar.

I början av 1990-talet var serietidningar fortfarande stekhett. Förlaget Semics draglok Fantomen hade en upplaga på över 100 000 bara i Sverige, och ute i Europa fanns olika tecknarteam som ideligen bidrog med nya äventyr. Startpunkten var alltid densamma: för mer än 400 år sedan spolades en ensam överlevande i land på Bengalis kust och togs om hand av en vänligt sinnad stambefolkning, vilket ledde till att han svor en ed om att ägna livet åt ”att bekämpa sjöröveri, grymhet och orättvisor”. I djungeln skapade han Dödskallegrottan och i generationer fortsatte hans ättlingar att bekämpa ondska under epitetet ”Den vandrande vålnaden”.

Med en sådan flexibel grundstory är det förstås inte underligt att denna hjälte har dykt upp lite varstans i världshistorien genom åren. Än har Fantomen gjort insatser under franska revolutionen, än har han försökt avstyra komplotten då Gustav III mördades. Men att han någonsin hade stött ihop med finansminister Anne Wibble det visste jag inte. Hon ville göra kemiyrket mer populärt bland ungdomar

För att ta reda på varför det blev så här får man gå till källan. I äventyret står det lite om bakgrunden – som att albumet gavs ut 1992, att det är framtaget ”i samband med Kemikontorets 75-årsjubileum” och att ”eventuella likheter med ’viktiga’ personer i det svenska etablissemanget är helt avsiktliga”. Det förklarar delvis undertiteln ”Fantomen tar hjälp av Kemin” och varför just Carl Bildt porträtteras som statsminister, samt att det säkert är meningen att de två militärerna som medverkar, verkligen ska likna Bert Karlsson och Ian Wachtmeister (vilket även citatet ”på med galoscherna nu, så drar vi”.

Och på Kemikontoret – som sedan 1992 har bytt namn ett flertal gånger och numera benämns IKEM – vet man inte ett dyft om något Fantomenäventyr utgivet i deras namn. Och Egmonts Fantomenredaktion, avslöjar att äventyret gjordes som en unik produktion, enbart inköpt av organisationen och alltså aldrig såldes i butik. Många kända Svenskar är med i detta Fantomen album. Mer oförklarligt är det varför Robert Aschberg har blivit stamhövding.

Jag hade ingen aning om detta när albumet gavs ut, troligen för att jag redan hade växt ur Fantomen vid det laget och inte direkt tillhörde målgruppen. Men några år senare fick jag faktiskt höra talas om att jag hade varit med i Fantomen, från en bekant, säger Robert Aschberg. Däremot har han inte tagit in vidden av sin roll i äventyret. Det är nämligen han som i Djungelsnö sätter ”Den vandrande vålnaden” på spåret genom att meddela att en del av stammens unga män varje år åker in till Morristown för att söka arbete, men sedan inte återvänder på grund av att de fastnar i drogberoende. Och det är först nu som jag noterar att min broder bredvid mig på bilden, i rollen som den andra hövdingen, är en ung och mager Siewert Öholm. Med facit i hand är Robert Aschberg glad över att ha ingått i ett Fantomenäventyr. Ja för fan. Värre öden finns väl i livet.

I Djungelsnö är det den goda kemin som är den verkliga hjälten, ställd mot den onda kemin i form av några crackproducenter. Fantomen å sin sida tar plats på hästen Heros rygg och begrundar några lärorika och actionfyllda dagar, där han tittar ut över den renade floden. Han säger: ”Utvecklingen har gett människan allt större möjligheter att påverka och manipulera naturen, det är viktigt att dom kunskaperna används med ansvar och omsorg.” Detta nummer går inte att få tag på, det var ett special nummer, till Kemikontorets 75 års dag. Fantomen en läsvärd serietidning, enligt Atticus Pund  ///// Robert Rggus G

Pennan är mäktigare än  Svärdet ! Talesättet är kanske en klen tröst för den som står inför  det råa och nakna våldet. Men det har använts om och om igen genom historien. Betydelsen är att ord, kunskap och kommunikation är starkare maktmedel än krig och våld.

 Institute of Images is subject to copyright/Malmö/Sweden/Street Scen ©Photo:Rggus G

____________------------ THE PEN TELLS ------------____________

den stora pardoxen

När den första Terminator-filmen visades fängslades biobesökarna av kriget mellan människa och maskin och människans överlevnad. Fyrtio år senare väcker filmen också frågor om kristen etik och vårt för­hållan­de till tid, skriver Susanne Wigorts Yngvesson.

Arnold Schwarzenegger kommer för överskådlig framtid att förknippas med cyborgen T-800 modell 101, i science ­fiction-filmen Terminator. Den 26 oktober i år är det fyrtio år sedan han yttrade filmpremiärens klassiska replik: ”I’ll be back.” Det skulle visa sig inte endast gälla filmen utan även terminatorn i en miljardindustri av filmer och T-prylar. Det är inte otänkbart att den omprogrammerade cyborgen i uppföljarna 1991 och 2003 bidrog till Schwarzeneggers politiska möjligheter att väljas som guvernör i Kalifornien 2003 till 2011. Att Terminator hyllas som en klassiker beror förstås inte endast på Schwarzen­egger utan även på att den förmedlar filosofiska frågor om tid, existens och ansvar visavi smarta maskiner.

När James Camerons film hade premiär var den inte den första dystopin om människans krig mot cyborger. Två år tidigare hade Ridleys Scotts Blade Runner haft premiär. Människans utmaning i dessa filmer handlar om kontroll över den digitala intelligens som hon har skapat. Men konflikterna utgörs inte av enkla motsättningar mellan människa och maskin utan av mer komplexa intriger människor emellan: å ena sidan de moraliskt reflekterande, å den andra sidan forskarna, miljardärerna eller den vilseförda massan som styrs av girighet och makt. I uppföljaren visas att robotar kan omprogrammeras och strida för människan ända till själv­utplåning – ett programmerat martyrskap. Här involveras filosofiska frågor om frihet och ansvar, om förhållandet till tiden och existensen. Eftersom det i dagarna är fyrtio år sedan som den första Terminator-­filmen hade premiär – i år släpps den sjunde – finns det anledning att diskutera några aspekter i denna klassiker.

Först kan vi påminna oss om västvärlden 1984, under kalla kriget. Det är ett år som har ett kulturellt symboliskt samband med en annan dystopi: George Orwells roman 1984, filmatiserad första gången 1956. En berättelse om hur människan förlorar sin frihet, även tankefriheten, i ett monumentalt övervakningssamhälle som kan upprätthållas via avlyssning och övervakning på individnivå. Den härskande makten avser att ta kontroll för att kunna styra framtiden. I en sådan auktoritär ordning är individens underordning avgörande, men människor behövs som arbetskraft. I Terminator har maskinerna inte behov av människan alls, varken som arbetskraft eller energikälla som i Matrix (1999). Skynet, en apokalyptisk artificiell intelligens, har endast en sak i sikte: att utplåna mänskligheten. Och det är människan själv som har lagt grunden för katastrofen.

Biobesökarna 1984 förknippade avancerad teknologi med industriutveckling, rymdforskning och krigsmateriel, men smarta maskiner ingick inte i vardags­livet mer än på idéstadiet hos de välinformerade. IBM hade presenterat sin första persondator 1981, vilken följdes av Apples version 1983 och Steve Jobs Macintosh 1984. Det skulle dröja länge innan datorer fanns i varje hem. Detta var en tid när folk hade svårt att föreställa sig andra telefoner än fast anslutna, tills 1988 då den förs­ta mobiltelefonen kom. Folk kunde så småningom ta klivet in i den digitala eran, men när Terminator kom var vi alltså inte där. Idag är läget ett annat. Sedan 2013 har Kina förverkligat världens mest effektiva övervakningssystem som heter just Skynet. Om sambandet har en koppling till Terminator låter jag vara osagt.

Däremot finns det annat som inte har förändrats på fyrtio år: kärnvapen­hotet. Det är ett kärnvapenkrig som utlöser maskinernas dominans och våld för att utplåna den lilla rest av mänsklighet som överlevde Domedagen. Den kampen tycks omöjlig att vinna, om människan inte kan ändra det historiska skeendet. I Terminator är det möjligt, men vilka lärdomar kan mänskligheten dra, instängd i sin egen tid och dess villkor? Profeter eller orakel lyckas sällan få folk med sig.

Tiden i Terminator är både kronologisk och parallell, vilket inte går att förstå logiskt. Genom att vinna mot maskinerna före katastrofen kan den kanske undvikas? Detta har även Skynet listat ut och skickar därför en terminator från 2029 till 1984 för att omintetgöra sin främsta fiende John Connor. Handlingen utspelas på så vis i en existens i förfluten tid och samtidigt i ett nu 2029 där det sista kriget utkämpas.

Frälsaren och revolutionsledaren 2029 heter alltså John Connor och han är ännu inte född när han ger sin vän och medkämpe Kyle Reese (Michael Biehn) i uppdrag att rädda Sarah Connor, inspärrad på mentalsjuk, (Linda Hamilton), det vill säga hans mamma som senare också kommer att strida mot Skynet för att förhindra att katastrofen sker. När Kyle landar efter tidsresan vet han mycket om Sarah genom Johns berättelser. 

____________------------ THE PEN TELLS ------------____________

människornas informations flöde 

Människornas informations flöde har ändrats genom århundraden från att ha varit ganska enkelspårig  tanke morgontidningarna stor hets tid, till dagens informations flöde som vi idag har runt om oss i oenighet, det är det moderna   pennan och svärdet. Med dagens flöde av mycket fake News och informations flöde på olika sociala medier blir vi lätt vilde ledda i samhället. Och eftersom människan är väldigt beroende av vad andra människor tycker blir det lätt mass hysteri. Som ofta mynnar ut i stora demo stationer, som ofta blir våldsamma. Människan blir som en nyttig idiot, har svårt att ta andra beslut. Och detta i sin tur blivit ett av vårt samhälles största problemet, nämligen kriminaliteten, på grund av människans svaghet att ta egna beslut. Det kulturella samhället påverkas av de yttre faktorerna och ändras där efter ///// Robert G

Pennan är mäktigare än  Svärdet ! Talesättet är kanske en klen tröst för den som står inför  det råa och nakna våldet. Men det har använts om och om igen genom historien. Betydelsen är att ord, kunskap och kommunikation är starkare maktmedel än krig och våld.

 Images is subject to copyright/Malmö/Sweden/Street Scen ©Photo:Rggus G

____________------------ THE PEN TELLS ------------____________

tears of Malmö historical tears

                                                                                                                                          Image archive

                                                                                                      Photo:Robert Rggus G/Street Scene

Kockumskranen var världens största bockkran, 146 meter hög, och användes för fartygsbyggen. Den uppfördes 1973–1974 i Malmö och var ett landmärke för Malmö. Den kördes i treskift, även på helger och gjorde lyft på bortåt 1 300 ton. Under dess tid byggdes runt 75 fartyg. 

Tears of Malmö är en ljudvandring som utspelar sig i Kockumsområdet, en viktig historisk plats som vi idag kallar för Västra hamnen. Men den nya populära stadsdelen och Malmös utveckling från 1940-talet och framåt till den storstad den är idag hade inte varit möjlig utan Kockumsvarvet. På denna sida hittar du en sammanfattning av Kockums historia samt en del bilder från händelser och miljöer som förekommer i ljudvandringen.

Från att Kockums grundades som gjuteri runt 1840 expanderade det väldigt snabbt och blev ett av de mest betydelsefulla varven i världen, med sin storhetstid under 40-, 50- och 60-talet. Varvet genererade många arbetsplatser och en ekonomi som kunde investeras i andra verksamheter i hela staden, vilket fick hela Malmö att växa. I ett halvt sekel var Kockums Malmös största arbetsplats med som mest 6 000 anställda år 1962. I ett internationellt perspektiv var Kockums ett framstående skeppsvarv, i ett lokalt perspektiv var det en viktig del i stadens identitet. Kockums präglade inte bara Malmös silhuett, med den kända bockkranen, utan också dess kartbild. Företaget expanderade successivt genom att nya landmassor fylldes ut i Öresund, vilket skapade den nuvarande kustlinjen, en plats som i dag är hem åt över 10 000 människor.

Pennan är mäktigare än  Svärdet ! Talesättet är kanske en klen tröst för den som står inför  det råa och nakna våldet. Men det har använts om och om igen genom historien. Betydelsen är att ord, kunskap och kommunikation är starkare maktmedel än krig och våld.

 Institute of Images is subject to copyright/Malmö/Sweden/Street Scen ©Photo:Rggus G

____________------------ THE PEN TELLS ------------____________

 malmö en sillfiske by med växtverk

Bevarade dokument visar att Malmö betraktades som stad 1275, men stadsgrundandet kan föras tillbaka till 1200-talets mitt. I äldre belägg omtalas den framväxande staden vid kusten. Sillfisket och Skånemarknaden spelade stor roll för den tidiga utvecklingen i staden Malmö, som växte snabbt och blev den ledande skånska handelsstaden redan kring 1300. En andra storhetstid för Malmö inträffade under 1500-talets första del. Sjöfart och handel hade goda tider, inte minst därför att hansestädernas privilegierade ställning försvagats. Dansk spannmål efterfrågades, särskilt i Nederländerna, och utförsel av stalloxar spelade också stor roll.

Malmö påverkades oundvikligen av medeltidens och 1500-talets handelspolitiska och militära uppgörelser mellan Lübeck och de nordiska kungarikena. Under den driftige borgmästaren Jørgen Kocks ledning drogs Malmö in i tidens stora konflikter. En kulmination kom med grevefejden på 1530-talet, då Jørgen Kock aktivt verkade för att stärka reformationen och minska aristokratins och prästerskapets inflytande. Folkmängden i Malmö kan på 1500-talet ha varit i storleksordningen 4000-5000 invånare. Malmös utveckling stagnerade dock från 1500-talets slut.

Utrikeshandeln förblev långsiktigt stabil under 1600- och 1700-talen. Manufakturindustrin spelade en viss ekonomisk roll (textil, garveri, tobak och socker) men var inte tillräcklig för att skapa en mer långsiktig tillväxt. Folkmängden i Malmö under 1700-talet stannade vid drygt 5000 invånare.

Malmö upplevde en mycket hastig tillväxt under 1800-talet och 1900-talets början och har sedan 1870 varit rikets tredje största stad. En snabbt växande stad i Sverige //// Robert G

____________------------ THE PEN TELLS ------------____________

 ett negativt sinne

Ett negativt sinne kommer aldrig att ge dig ett positivt liv. Gå vidare på din väg, då den endast existerar genom dina steg. Du behöver inte bli någon du inte är för att bli bättre än du var. De minsta handlingarna är alltid bättre än de ädlaste avsikterna. Därför ta alltid steg framåt, titta inte bakåt, då är det risk att de negativa sinnena får fäste igen, och tar över.

Pennan är mäktigare än  Svärdet ! Talesättet är kanske en klen tröst för den som står inför  det råa och nakna våldet. Men det har använts om och om igen genom historien. Betydelsen är att ord, kunskap och kommunikation är starkare maktmedel än krig och våld.

 Images is subject to copyright/Malmö/Sweden/Street Scen ©Photo:Rggus G

____________------------ THE PEN TELLS ------------____________

pennan tar oss in i framtiden

 Pennan, brukar man säga, är i rätt hand ett vapen. Och så har det absolut varit. Frågan är om det är så idag. Efter att Donald Trump blev president i USA och SD blivit ett av Sveriges största partier och med alla bilderna på polisbrutalitet riktad mot färgade på näthinnan blir jag osäker. När DN placerar Åkessons huvudlösa och hånfullt okunniga krav på att Anders Tegnells avgång på framsidan och Agenda fokuserar på att ställa enskilda ministrar och tjänstemän till svars för saker som ingen enskild har kontroll över, undrar jag om inte pennans kraft försvagats. Skolan fokuserar på betyg och mätbara resultat, och på nätet är det antalet klick som räknas. Ingen läser längre något på djupet. Utvecklingen oroar mig.   

Kunskap är en förutsättning för att förändra världen till det bättre, men ingen kontrollerar kunskapen och därför är den ett verktyg, inte ett vapen. Verktyg används för att skapa något och för att främja processer av blivande, i på förhand önskade riktningar. Därför förbrukar verktygen mer kraft och energi, för de verkar i enlighet med en på förhand uppgjord plan, en extern vilja. Eftersom det är svårt att veta vilka hinder och problem som dyker upp under vägs måste verktygen vid varje givet tillfälle laddas med mer kraft än vad som behövs just där, just då, för att ha ett slags buffert för oväntade problem och hinder som uppstår under vägs. Garantier för framgång har ett pris, i enlighet med principen om att det man vinner i precision förlorar man i överblick och beredskap. Vapen däremot har ett enda mål, och det är att till varje pris vinna. Vägen dit är underordnad och följaktligen behöver vapnet bara laddas med förmågan att söka sig fram genom rummet efter principen om minsta motståndets lag. Hur segern vinns spelar mindre roll, vilket ger den som brukar ett vapen större frihet än den som handhar verktyg.

Samhället blir till genom att vi som lever här talar om det, tänker kring det och handlar i det. Samtal vill jag se som ett slags verktyg, och debatter som vapen. Kulturen är resultatet av samtliga tankar, ord och val av handlingar. Risken eller chansen, beroende på hur man ser på saken, är att den som debatterar och har som enda mål att vinna, segrar över den som vill samtala, eftersom samtalet kräver förståelse för komplexitet, marginaler och flexibilitet. Tänk på debatten som ett vapen, och på samtalet som ett verktyg och det blir uppenbart varför det är så svårt att få till stånd konstruktiva, lyssnande samtal och ömsesidiga utbyten av kunskap och erfarenheter. 

Vapen är effektivare än verktyg, för vapen har ett enda mål: att vinna kampen. Medan pennan kan förändra kunskapen hos människor och förändra och bibehålla ett mer hållbart samhälle att leva i, och ständigt komma med ny kunskap som man kan ta åt sig och leva efter. Alltså pennan har en hållbarhet, tar oss med in i framtiden ////// Robert G

Pennan är mäktigare än  Svärdet ! Talesättet är kanske en klen tröst för den som står inför  det råa och nakna våldet. Men det har använts om och om igen genom historien. Betydelsen är att ord, kunskap och kommunikation är starkare maktmedel än krig och våld.

  Images is subject to copyright/Malmö/Sweden/Street Scen ©Photo:Robert G