____________------------ THE PEN TELLS ------------____________

  GAMMALT HANTVERK

Institute of Images is subject to copyright/Sweden/Street Scene© Photo : Robert Rggus G

Vi befinner oss vid gården till Hasselgatan 9 i Sofielund. Centralt i bilden ligger ett fristående gårdshus med skylten Bleckslageriverkstad ovanför dubbeldörren vid gaveln. Årtal är okänt men tidigt 1900-tal är sagt. I många år låg här ett bleckslageri, har varit en del turer med det här gårdshuset, cykelverkstad bl.a. Är även K märkt och får inte rivas. Och jag tror att i nuläget så har det återuppstått som plåtslageriverkstad.

Har även blivit av fotograferad och gjorts en oljemålning 1979.  Det ljust målade huset har endast en våning, ett plant obrutet plåttak och på långsidan fyra höga fönster. Ett lågt plank vinklar in huset i tomthörnet. På gavelhörnan ett par plåttunnor och några plåtrör på marken. I nedre högra hörnet syns en arbetsklädd man med hammare i handen framför ett stort arbetsbord. På bordet ligger några rör. I nedre vänstra hörn sitter en svart katt. Bakom planken skymtar man grannhusen. Den gamla verkstaden används än idag, med diverse sysslor och är K märkt. Och får stå där i sin prakt i många år till //// Robert Rggus G

Pennan är mäktigare än  Svärdet ! Talesättet är kanske en klen tröst för den som står inför  det råa och nakna våldet. Men det har använts om och om igen genom historien. Betydelsen är att ord, kunskap och kommunikation är starkare maktmedel än krig. Pennan är mäktigare än svärdet. Orden skär djupare än bladet någonsin kan nå. Vi lever i en tid där kraft ofta mäts i volym, där styrka förväxlas med dominans. Men genom historien har det visat sig gång på gång: det är inte vapnen som förändrar världen i grunden – det är idéerna. Det skrivna ordet, den tysta tanken som får form, det talade språket som väcker hjärtan. Det är genom berättelsen vi minns, genom kunskapen vi bygger, och genom språket vi förstår varandra. Detta talesätt – ofta använt, ibland utslitet – är inget försvar mot våldets smärta, men det är en tröst. Och mer än så: det är ett löfte. Att det finns ett annat sätt att forma framtiden. Ett fredligare. Ett hållbart. Ett mänskligt.

 Institute of Images is subject to copyright/Malmö/Sweden/Street Scen ©Photo:Rggus G

____________------------ THE PEN TELLS ------------____________

ALLT SOM ÄR FAST FÖRFLYKTIGAS

Photo Subject to copyright/Sweden/Street Scene© Photo: Marchand / Meffre

    THE RUINS OF DETROIT (2005-2010)

Två Franska fotografer Yves Marchand och Romain Meffre började fotografera ruinerna efter Detroits bilindustri. Bla.a ifrån Detroit ruinernas stad. Det resulterade i utställningar och bildspel som har visats världen över. Staden Detroit var i början 1900-talet bilarnas huvudstad. Motor City var en förebild för det Urbana och Industrialiserade samhället. I början av 2000-talet, då bilproduktionen för länge sedan lämnat USA för Asien, är den istället en stark symbol för en övergiven 1900-tals kapitalism. Allt som är fast förflyktigas.

I slutet av 1900-talet skulle mänskligheten uppfylla en gammal dröm. Ett snabbt och autonomt förflyttningsmedel blev långsamt verklighet för ingenjörer och en ny era utvecklades, bilindustrin och blev en industriell revolution. Visionära ingenjörer och entreprenörer strömmade till. 1913 byggde den nya biltillverkaren Henry Ford den första storskaliga monteringslinjen. och inom några år blev Detroit huvudstad för  bilindustrins massproduktions vagga. Detroit växte och fina stadsdelar visar stadens rikedomar.

Detta blev också början till stadens förfall. Under 50-talet när bilen flyttade människor snabbare och längre, började det växa fram nya förorter som folk flyttade till. Avindustrialisering och segregation ökade. Bilindustrin började lämna USA för Asien. Och inom 50 år tömdes nästan Detroit på människor och bilindustrin. Idag räknas Detroit som en stad i mumifiering, resterna av ett stort imperiums bortgång /// Robert G

 Institute: Photo Subject to copyright/Sweden/Street Scene© Photo: Marchand / Meffre

Pennan är mäktigare än  Svärdet ! Talesättet är kanske en klen tröst för den som står inför  det råa och nakna våldet. Men det har använts om och om igen genom historien. Betydelsen är att ord, kunskap och kommunikation är starkare maktmedel än krig och våld.

 Institute of Images is subject to copyright/Malmö/Sweden/Street Scen ©Photo:Rggus G

____________------------ THE PEN TELLS ------------____________

julen från förr på landet

Julen på landet för 150 år sedan,efter några svåra svältår kunde man äntligen fira jul igen. För 150 år sedan kände man varken till julgranspynt, adventsljusstakar eller jultomten på den svenska landsbygden. Man kämpade för brödfödan och var glad om det fanns mat på bordet. Men även i de enklaste torpen var julen ändå en stor högtid som firades ordentligt. Förr i tiden betydde det katastrof om skörden slog fel. I slutet av 1860-talet var det en period av svår missväxt då folk och fä svalt. Det var också därför många bröt upp och sökte lyckan i Amerika. De som blev kvar slet hårt. Den snälla jultomten i röd luva kände man inte till – men att det fanns en liten sträng gårdstomte, det visste man. Gårdstomten skulle hållas nöjd. Idag är det många olika tomtar som skall hållas nöjda.

Julöl bryggdes av vört och humle. Och för att ölet inte skulle bli förtrollat var det viktigt att alla hurrade och ropade ”hej lustig” så högt man kunde när jästen lades i. På Anna-dagen den 9 december skulle lutfisken läggas i blöt och ölet vara färdigt att provsmakas. Det skulle firas med en riktig fest – ” Anna med kanna” som man sa. Givmildhet har alltid hört samman med julen, och husmor gick gärna med en korg med mat och dricka till de fattigaste i socknen.

Julbaket kunde vara i flera dagar. Veckan före jul gick åt till det stora matbrödsbaket. Att elda upp bakugnen tog flera timmar och det var ett tungt arbete att slå och knåda de stora degarna i trätrågen. Degarna fick sedan jäsa vid spisvärmen innan de bakades ut till limpor eller platta kakor. Det stora julbaket kunde vara i flera dagar och var ansträngande för husets kvinnor. Det var inte ovanligt att över hundra kilo mjöl användes, och av det gjordes jästa råglimpor som kunde väga sex kilo styck. Beroende på var i Sverige man bodde bakades det till exempel både vardagsbröd, vörtlimpor, surlimpor, hårda brödkakor, festbröd och tunnbröd. Och för att få limporna extra goda penslades de med enbärssirap. Kringlor, vetebröd, lussekatter, mandelmusslor och pepparkakor var en lyx som de som hade det lite bättre ställt kunde unna sig.

Det var inte bara i bagarstugan och visthusboden det arbetades för fullt, även i stallet och bykhuset rådde febril aktivitet för att allt skulle bli klart till jul.

____________------------ THE PEN TELLS ------------____________

hur hamnade Carl Bildt i fantomen

PG Gyllenhammar kör taxi i en Saab, Lili & Susie jobbar för FN, Robert Aschberg axlar rollen som stamhövding och statsminister Carl Bildt är just statsminister Carl Bildt. Fantomenäventyret Djungelsnö från 1992 liknar ingenting annat. Hur blev det så här? Att bläddra i en Fantomen från förr kan vara tillfällig förströelse och ge möjlighet att ägna sig åt barndomsnostalgi. Det kan uppenbarligen också resultera i förvåning och eskalerande nyfikenhet.  En kvinna som är porträttlik Birgitta Dahl i telefonsamtal med en man som utan tvekan föreställer Ingvar Carlsson. Strax därefter en illustration av en medarbetare i Djungelpatrullen som starkt påminner om miljökämpen Björn Gillberg. Och så fortsätter det:

Marit Paulsen är tydligen bosatt i det fiktiva landet Bengalis huvudstad Morristown, liksom Jonas Gardell och Rikard Wolff. Och vips blir det statsbesök ”från Nordeuropa”, varpå Carl Bildt dyker upp i presidentpalatset, vars trädgårdsmästare liknar Centerpartiets Olof Johansson. När Fantomen senare förföljer några skurkar ur den crackliga som han avser spränga, stoppar han en taxi av bilmärket Saab på gatan. ”Stanna inte! Kör vidare”, utropar Fantomen. ”Uppfattat, boss!” svarar chauffören, Volvo-magnaten PG Gyllenhammar.

I början av 1990-talet var serietidningar fortfarande stekhett. Förlaget Semics draglok Fantomen hade en upplaga på över 100 000 bara i Sverige, och ute i Europa fanns olika tecknarteam som ideligen bidrog med nya äventyr. Startpunkten var alltid densamma: för mer än 400 år sedan spolades en ensam överlevande i land på Bengalis kust och togs om hand av en vänligt sinnad stambefolkning, vilket ledde till att han svor en ed om att ägna livet åt ”att bekämpa sjöröveri, grymhet och orättvisor”. I djungeln skapade han Dödskallegrottan och i generationer fortsatte hans ättlingar att bekämpa ondska under epitetet ”Den vandrande vålnaden”.

Med en sådan flexibel grundstory är det förstås inte underligt att denna hjälte har dykt upp lite varstans i världshistorien genom åren. Än har Fantomen gjort insatser under franska revolutionen, än har han försökt avstyra komplotten då Gustav III mördades. Men att han någonsin hade stött ihop med finansminister Anne Wibble det visste jag inte. Hon ville göra kemiyrket mer populärt bland ungdomar

För att ta reda på varför det blev så här får man gå till källan. I äventyret står det lite om bakgrunden – som att albumet gavs ut 1992, att det är framtaget ”i samband med Kemikontorets 75-årsjubileum” och att ”eventuella likheter med ’viktiga’ personer i det svenska etablissemanget är helt avsiktliga”. Det förklarar delvis undertiteln ”Fantomen tar hjälp av Kemin” och varför just Carl Bildt porträtteras som statsminister, samt att det säkert är meningen att de två militärerna som medverkar, verkligen ska likna Bert Karlsson och Ian Wachtmeister (vilket även citatet ”på med galoscherna nu, så drar vi”.

Och på Kemikontoret – som sedan 1992 har bytt namn ett flertal gånger och numera benämns IKEM – vet man inte ett dyft om något Fantomenäventyr utgivet i deras namn. Och Egmonts Fantomenredaktion, avslöjar att äventyret gjordes som en unik produktion, enbart inköpt av organisationen och alltså aldrig såldes i butik. Många kända Svenskar är med i detta Fantomen album. Mer oförklarligt är det varför Robert Aschberg har blivit stamhövding.

Jag hade ingen aning om detta när albumet gavs ut, troligen för att jag redan hade växt ur Fantomen vid det laget och inte direkt tillhörde målgruppen. Men några år senare fick jag faktiskt höra talas om att jag hade varit med i Fantomen, från en bekant, säger Robert Aschberg. Däremot har han inte tagit in vidden av sin roll i äventyret. Det är nämligen han som i Djungelsnö sätter ”Den vandrande vålnaden” på spåret genom att meddela att en del av stammens unga män varje år åker in till Morristown för att söka arbete, men sedan inte återvänder på grund av att de fastnar i drogberoende. Och det är först nu som jag noterar att min broder bredvid mig på bilden, i rollen som den andra hövdingen, är en ung och mager Siewert Öholm. Med facit i hand är Robert Aschberg glad över att ha ingått i ett Fantomenäventyr. Ja för fan. Värre öden finns väl i livet.

I Djungelsnö är det den goda kemin som är den verkliga hjälten, ställd mot den onda kemin i form av några crackproducenter. Fantomen å sin sida tar plats på hästen Heros rygg och begrundar några lärorika och actionfyllda dagar, där han tittar ut över den renade floden. Han säger: ”Utvecklingen har gett människan allt större möjligheter att påverka och manipulera naturen, det är viktigt att dom kunskaperna används med ansvar och omsorg.” Detta nummer går inte att få tag på, det var ett special nummer, till Kemikontorets 75 års dag. Fantomen en läsvärd serietidning, enligt Atticus Pund  ///// Robert Rggus G

Pennan är mäktigare än  Svärdet ! Talesättet är kanske en klen tröst för den som står inför  det råa och nakna våldet. Men det har använts om och om igen genom historien. Betydelsen är att ord, kunskap och kommunikation är starkare maktmedel än krig och våld.

 Institute of Images is subject to copyright/Malmö/Sweden/Street Scen ©Photo:Rggus G

____________------------ THE PEN TELLS ------------____________

den stora pardoxen

När den första Terminator-filmen visades fängslades biobesökarna av kriget mellan människa och maskin och människans överlevnad. Fyrtio år senare väcker filmen också frågor om kristen etik och vårt för­hållan­de till tid, skriver Susanne Wigorts Yngvesson.

Arnold Schwarzenegger kommer för överskådlig framtid att förknippas med cyborgen T-800 modell 101, i science ­fiction-filmen Terminator. Den 26 oktober i år är det fyrtio år sedan han yttrade filmpremiärens klassiska replik: ”I’ll be back.” Det skulle visa sig inte endast gälla filmen utan även terminatorn i en miljardindustri av filmer och T-prylar. Det är inte otänkbart att den omprogrammerade cyborgen i uppföljarna 1991 och 2003 bidrog till Schwarzeneggers politiska möjligheter att väljas som guvernör i Kalifornien 2003 till 2011. Att Terminator hyllas som en klassiker beror förstås inte endast på Schwarzen­egger utan även på att den förmedlar filosofiska frågor om tid, existens och ansvar visavi smarta maskiner.

När James Camerons film hade premiär var den inte den första dystopin om människans krig mot cyborger. Två år tidigare hade Ridleys Scotts Blade Runner haft premiär. Människans utmaning i dessa filmer handlar om kontroll över den digitala intelligens som hon har skapat. Men konflikterna utgörs inte av enkla motsättningar mellan människa och maskin utan av mer komplexa intriger människor emellan: å ena sidan de moraliskt reflekterande, å den andra sidan forskarna, miljardärerna eller den vilseförda massan som styrs av girighet och makt. I uppföljaren visas att robotar kan omprogrammeras och strida för människan ända till själv­utplåning – ett programmerat martyrskap. Här involveras filosofiska frågor om frihet och ansvar, om förhållandet till tiden och existensen. Eftersom det i dagarna är fyrtio år sedan som den första Terminator-­filmen hade premiär – i år släpps den sjunde – finns det anledning att diskutera några aspekter i denna klassiker.

Först kan vi påminna oss om västvärlden 1984, under kalla kriget. Det är ett år som har ett kulturellt symboliskt samband med en annan dystopi: George Orwells roman 1984, filmatiserad första gången 1956. En berättelse om hur människan förlorar sin frihet, även tankefriheten, i ett monumentalt övervakningssamhälle som kan upprätthållas via avlyssning och övervakning på individnivå. Den härskande makten avser att ta kontroll för att kunna styra framtiden. I en sådan auktoritär ordning är individens underordning avgörande, men människor behövs som arbetskraft. I Terminator har maskinerna inte behov av människan alls, varken som arbetskraft eller energikälla som i Matrix (1999). Skynet, en apokalyptisk artificiell intelligens, har endast en sak i sikte: att utplåna mänskligheten. Och det är människan själv som har lagt grunden för katastrofen.

Biobesökarna 1984 förknippade avancerad teknologi med industriutveckling, rymdforskning och krigsmateriel, men smarta maskiner ingick inte i vardags­livet mer än på idéstadiet hos de välinformerade. IBM hade presenterat sin första persondator 1981, vilken följdes av Apples version 1983 och Steve Jobs Macintosh 1984. Det skulle dröja länge innan datorer fanns i varje hem. Detta var en tid när folk hade svårt att föreställa sig andra telefoner än fast anslutna, tills 1988 då den förs­ta mobiltelefonen kom. Folk kunde så småningom ta klivet in i den digitala eran, men när Terminator kom var vi alltså inte där. Idag är läget ett annat. Sedan 2013 har Kina förverkligat världens mest effektiva övervakningssystem som heter just Skynet. Om sambandet har en koppling till Terminator låter jag vara osagt.

Däremot finns det annat som inte har förändrats på fyrtio år: kärnvapen­hotet. Det är ett kärnvapenkrig som utlöser maskinernas dominans och våld för att utplåna den lilla rest av mänsklighet som överlevde Domedagen. Den kampen tycks omöjlig att vinna, om människan inte kan ändra det historiska skeendet. I Terminator är det möjligt, men vilka lärdomar kan mänskligheten dra, instängd i sin egen tid och dess villkor? Profeter eller orakel lyckas sällan få folk med sig.

Tiden i Terminator är både kronologisk och parallell, vilket inte går att förstå logiskt. Genom att vinna mot maskinerna före katastrofen kan den kanske undvikas? Detta har även Skynet listat ut och skickar därför en terminator från 2029 till 1984 för att omintetgöra sin främsta fiende John Connor. Handlingen utspelas på så vis i en existens i förfluten tid och samtidigt i ett nu 2029 där det sista kriget utkämpas.

Frälsaren och revolutionsledaren 2029 heter alltså John Connor och han är ännu inte född när han ger sin vän och medkämpe Kyle Reese (Michael Biehn) i uppdrag att rädda Sarah Connor, inspärrad på mentalsjuk, (Linda Hamilton), det vill säga hans mamma som senare också kommer att strida mot Skynet för att förhindra att katastrofen sker. När Kyle landar efter tidsresan vet han mycket om Sarah genom Johns berättelser. 

____________------------ THE PEN TELLS ------------____________

människornas informations flöde 

Människornas informations flöde har ändrats genom århundraden från att ha varit ganska enkelspårig  tanke morgontidningarna stor hets tid, till dagens informations flöde som vi idag har runt om oss i oenighet, det är det moderna   pennan och svärdet. Med dagens flöde av mycket fake News och informations flöde på olika sociala medier blir vi lätt vilde ledda i samhället. Och eftersom människan är väldigt beroende av vad andra människor tycker blir det lätt mass hysteri. Som ofta mynnar ut i stora demo stationer, som ofta blir våldsamma. Människan blir som en nyttig idiot, har svårt att ta andra beslut. Och detta i sin tur blivit ett av vårt samhälles största problemet, nämligen kriminaliteten, på grund av människans svaghet att ta egna beslut. Det kulturella samhället påverkas av de yttre faktorerna och ändras där efter ///// Robert G

Pennan är mäktigare än  Svärdet ! Talesättet är kanske en klen tröst för den som står inför  det råa och nakna våldet. Men det har använts om och om igen genom historien. Betydelsen är att ord, kunskap och kommunikation är starkare maktmedel än krig och våld.

 Images is subject to copyright/Malmö/Sweden/Street Scen ©Photo:Rggus G

____________------------ THE PEN TELLS ------------____________

tears of Malmö historical tears

                                                                                                                                          Image archive

                                                                                                      Photo:Robert Rggus G/Street Scene

Kockumskranen var världens största bockkran, 146 meter hög, och användes för fartygsbyggen. Den uppfördes 1973–1974 i Malmö och var ett landmärke för Malmö. Den kördes i treskift, även på helger och gjorde lyft på bortåt 1 300 ton. Under dess tid byggdes runt 75 fartyg. 

Tears of Malmö är en ljudvandring som utspelar sig i Kockumsområdet, en viktig historisk plats som vi idag kallar för Västra hamnen. Men den nya populära stadsdelen och Malmös utveckling från 1940-talet och framåt till den storstad den är idag hade inte varit möjlig utan Kockumsvarvet. På denna sida hittar du en sammanfattning av Kockums historia samt en del bilder från händelser och miljöer som förekommer i ljudvandringen.

Från att Kockums grundades som gjuteri runt 1840 expanderade det väldigt snabbt och blev ett av de mest betydelsefulla varven i världen, med sin storhetstid under 40-, 50- och 60-talet. Varvet genererade många arbetsplatser och en ekonomi som kunde investeras i andra verksamheter i hela staden, vilket fick hela Malmö att växa. I ett halvt sekel var Kockums Malmös största arbetsplats med som mest 6 000 anställda år 1962. I ett internationellt perspektiv var Kockums ett framstående skeppsvarv, i ett lokalt perspektiv var det en viktig del i stadens identitet. Kockums präglade inte bara Malmös silhuett, med den kända bockkranen, utan också dess kartbild. Företaget expanderade successivt genom att nya landmassor fylldes ut i Öresund, vilket skapade den nuvarande kustlinjen, en plats som i dag är hem åt över 10 000 människor.

Pennan är mäktigare än  Svärdet ! Talesättet är kanske en klen tröst för den som står inför  det råa och nakna våldet. Men det har använts om och om igen genom historien. Betydelsen är att ord, kunskap och kommunikation är starkare maktmedel än krig och våld.

 Institute of Images is subject to copyright/Malmö/Sweden/Street Scen ©Photo:Rggus G