📷📷📷PHOTOGRAPHIC HISTORY AND DEVELOPMENT📷📷📷

 THE EVOLUTION OF PHOTOGRAPHY_INTRODUCTION

Fotografin har varit ung väldigt länge. Ända sedan den kravlade upp ur sitt kemiska ursprung har den fortsatt att växa – tekniskt, estetiskt och ideologiskt. I över 150 år har den ostört fått utveckla sina myter om att vara en sann spegel av verkligheten. Den har förfört massorna, blivit en självklar del av våra medier och ett visuellt minne i miljontals hem.

Från de svartvita nyhetsbildernas epok till dagens digitala bildflöden har fotografiet fortsatt att utmana, dokumentera och fascinera. Men med tiden har dess oskuld blivit ifrågasatt. Under 1980-talet växte kritiken mot dokumentärfotografins anspråk på objektivitet – särskilt i Sverige, där en mer nyanserad förståelse kunde ha lett till en friare syn på genren.

Att nysta i fotografins bildgrammatik är att konfronteras med exakta, historiska och personliga val. Fotografiet är kanske vår mest känsliga konstart – öppen för tolkning, men också för manipulation. Den koloniala blicken är idag välkänd, men dess koppling till modern dokumentärfotografi är fortfarande inte fullt genomlyst.

Hur skulle världen se ut utan fotografi? Det är en fråga som antyder ett helt annat samhälle – ett utan visuellt minne, utan kändisskap, utan vetenskapliga framsteg inom medicin och astronomi. Kameran har blivit ett oumbärligt verktyg – från porträttstudion till operationssalen.

De första daguerreotypierna bar på en stillhet, en ögonblicklig koncentration som idag är sällsynt. Det hisnande korta ögonblicket fryst i tid. 

Det är nästan dystopiskt att föreställa sig en värld utan fotografi – utan bilder av våra förfäder, utan dokumentation av vår samtid, utan visuell förståelse av vår historia.

Och ändå är fotografiet alltid dubbelt: en återgivning av verkligheten och samtidigt en konstruktion – formad av kamerans teknik och fotografens val. Att förstå båda sidor kräver vaksamhet. Annars riskerar vi att bli fångade i illusionen.

Och så här kunde fotoskribenter och fotoboks författare skriva innan dokumentärfotograferingen var rumsren:

Fotografi har alltid en dubbel eller paradoxal form : bilden är en återgivning av en bit av världen och är på samma gång en bild formad av kamerans förutsättningar och de val som fotografen gör. Att behålla uppmärksamhet på bådadera kräver ansträngning och vaksamhet. Misslyckas det blir betraktaren insnärjd i alla möjliga problem.

För den som börjar nysta i fotografins bildgrammatik återstår till slut bara ett knippe mycket exakta, historiska, personliga val. Och möjligen är fotografin, i alla sina schatteringar, mer känslig men också mer öppen för analys än någon annan konstart. Uppgörelsen med den koloniala, antropologiska fotografin är till exempel vid det här laget ganska väl känd. Men dess anknytning till modern dokumentärfotografi inte lika effektivt genomlyst.

Hur skulle världen se ut utan fotografin, en fråga som ställts av många, sedan fotografins genomslag. Svaret är inte entydigt. Mycket lite skulle gå att känna igen. Frågan antyder ett helt annat samhälle med ett helt annat minne. Den koloniala bilden av "den andre" skulle vara betydligt svårare att upprätthålla och det moderna kändisskapet ett okänt begrepp. Detta kan möjligen vara det positiva budskapet. 

Läget skulle vara mer problematiskt för modern forskning inom till exempel medicin och astronomi. Här är fotografin en nödvändig del som över huvud taget inte går att tänka bort. Detsamma gäller porträttfotografin som från början utgjorde en huvudnäring för de tidiga fotograferna och som fungerat som ett experimentfält för fotografins utveckling. Det är också den fotogenre som har fascinerat världen mest och som befunnit sig närmast ett fotografiskt ursprung.

I de första Dagerrotypierna finns en stillhet, ett slags absolut och ögonblicklig koncentration som blivit ett med fotografin, men som idag är en sällsynthet. Ögonblicket var hisnande kort. Detta är verkligen ett Dystopia ämne, hur skulle vårt samhället och världen varit och fungerat, idag om fotografiet inte uppfunnits och utvecklats, en intressant tanke att spekulera i. Kameran har många användningsområden i dagens samhälle. Kameran kan användas till många olika saker, många använder kameran för att minnas saker tex en gammelfarmor, för att kunna visa sina barn-barn hur hon såg ut och hur miljön då var.

Även nyheter innehåller bilder. I tidningar, media och på nätet så har oftast alla nyheter och artiklar en bild som är riktad till bilden. Genom att ha en bild som är riktad till bilden kan tex en som läser en tidning få en egen bild och uppskattning utav händelsen. Dokumentärfotografering så att eftervärlden kan se hur det var förr. Inom industri, tillverkning, sjukvården, och polismyndigheter. Har kameran och fotograferingen varit till stor nytta.

Den första allmänt kända fotografiska metoden presenterades i augusti 1839 av fransmannen Louis Jacques Mandé Daguerre (1787–1851) i Paris. Metoden hade han tagit fram tillsammans bortgångne kompanjonen Joseph Nicéphore Niépce som Daguerre hade samarbetat med sedan 1829.

Han tog världen med överraskning. Få hade föreställt sig möjligheten att kunna frysa tiden och fånga en bild på en kopparplåt. Vyerna var exakta och detaljrika. En av de bästa upptäckter och uppfinning som gjort med kameran och bild, ett stort steg för omvärlden. //// Street Scene / Robert Rggus G

Fotografins historia börjar i början av 1800-talet, när tekniska innovationer möjliggjorde fångandet av bilder genom ljuskänsliga material. Daguerreotypin, uppkallad efter den franske uppfinnaren Louis Daguerre, var en av de första fotografiska teknikerna och blev snabbt populär på 1840-talet. En konstform som fångar ögonblick och berättar historier. Och har sedan dess utvecklats genom flera epoker, från plåtfotografi till film och nu digital fotografering. 

 Images is subject to copyright/Malmö/Sweden/Street Scen ©Photo:Robert Rggus G