traditioner i förändring - förr, nu och framåt
Bakom varje festival, gårdsloppis, kvartersfest och musikkväll i parken finns någon – eller några – som bestämde sig för att “det här borde vi göra”. Någon som skickar första mejlet, ringer kommunen, bokar scenen, bakar bullarna, drar sladdarna. De vi kallar eldsjälar.
De brinner inte för applåder – de brinner för sammanhang. För att grannen som är ny i landet ska få sjunga karaoke med pensionären från våningen under. För att barn ska få måla på gatan och vuxna dricka kaffe över stängselgränserna. För att vårt “vi” ska kännas större än våra vardagliga bubblor. Men eldsjälar slits också. Det är inte lätt att hålla lågan vid liv år efter år. Särskilt när det saknas resurser, tid eller när byråkratin känns som ett hinderlopp med blanketter istället för medaljer.
Därför måste vi lyfta dem. Ge dem stöd, återhämtning – och inte minst, efterföljare. För traditioner som bygger gemenskap dör inte av ointresse, utan av ensamhet i engagemanget.
Så kanske är nästa steg inte att skapa mer, utan att skapa hållbart. Att bjuda in fler till att ta ansvar, växla mellan att leda och vila. Att fira våra eldsjälar som vi firar midsommarsolen – för utan dem slocknar mycket. Men tyvärr så finns det en baksida, som jag måste nämna. Tillsammans med föreningar, så ser eldsjälarna till att få in så mycket bidrag från deras kommuner som det går, och bidragen hamnar i fel fickor, det förekommer tråkigt nog. Men det är viktigt och har stor betydelse att eldsjälar finns //// Robert G
https://rgstreetblog.blogspot.com/



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar