traditioner i förändring-förr nu och framåt
-Så där ja. Förra inlägget lyfte hur vi i Sverige firar, förnyar och förvånas över våra egna traditioner. Men vi är långt ifrån klara. För vad är ett svenskt firande utan lite ordning, en dos kollektiv osäkerhet, och tre olika sorters såser till varje rätt?
Vi är ett folk som gärna skriver listor över vem som tar med vad till knytkalaset, men ändå står fem personer med potatissallad vid grillen. Ett folk där “kom som du är” betyder att vi ändå förväntar oss att du tar med något – helst hembakat, kanske kanelbullar.
Och ändå, mitt i all denna lagomhet, sker något magiskt. En granne man bara hejat på i trapphuset blir plötsligt quizledare. Den tysta kollegan briljerar i tipspromenaden. Någon sjunger en snapsvisa med tre verser och plötsligt känner vi oss – ja, lite mer som en flock.
Traditioner är kanske inte till för att följas slaviskt. De är snarare kryddor i vår kollektiva berättelse. Ibland lite för starka, ibland milda – men alltid med en smak som påminner oss om var vi hör hemma.
Så nästa gång du sitter där med en pappershatt, en plastgaffel och funderar på om det är okej att ta två tårtbitar, eller två kanelbullar – tänk på att du, min vän, är en del av något större. Ett firande, en kultur, och ett folk som trots allt vet hur man gör det där med att vara tillsammans //// Robert G
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar