traditioner i förändring - förr, nu och framåt
En introduktion och presentation om en bloggserie på 10 delar som ramar in en bloggserie om traditioner som binder oss samman och ger den en tydlig identitet : Sverige firar – förr, nu, tillsammans. Välkommen till en bloggserie om det mest mänskliga av allt – att fira, samlas och skapa mening i vardagen. Under tio delar utforskas svenska traditioner i både stort och smått: från midsommarstång till gårdsfest, från nyårslöften till kaffe på trottoaren.
Det här är ingen uppslagsbok över högtider – det är en varm, reflekterande resa genom våra gemensamma (och ibland egna) sätt att leva tillsammans. Om att dansa grodor, äta importerad kalkon, och rulla ut soffan på gatan för att visa: vi hör ihop.
Serien spänner över ämnen som:
- Hur vi hanterar och omtolkar traditioner
- Nya firanden som vuxit fram i lokal kultur
- Eldsjälarna bakom engagemanget
Malmö Festivalen en välbesökt festival sedan 1985, det har blivit en tradition för många att besöka festivalen varje år, med familj, släkt och vänner.
Malmö Pride paraden som ingår i Pride veckan i Malmö, folk ansluter och går med paraden, och folk kommer och tittar och följer paraden som avslutas i Malmö Folkets Park. Även detta har blivit en tradition och folkfest
Del 1 : Traditioner vi lever på
Om vi skippar midsommarstången och sillbuffén för ett ögonblick och fokuserar istället på något mer universellt svenskt – konsten att fira, oavsett anledning. Svenska traditioner en historia med förbehåll.
I Sverige har vi traditioner för nästan allt. Vi firar att det är ljust, att det är mörkt, att det är kallt och att det börjar bli lite mindre kallt. Och oavsett om det är midsommar, jul, fettisdag eller kräftskiva, så finns det alltid en tydlig mall: något vi ska äta, något vi ska sjunga och något vi ska skämmas lite över dagen efter.
Men vad händer när vi inte längre gör allt som “man ska”? När sill byts mot sushi, eller när dans runt granen sker via Zoom för att kusinen flyttat till Kiruna och svärmor tagit upp biodling i Skåne?
Det fina är att traditioner inte är fasta strukturer ristade i runsten. De är levande varelser, ständigt muterande, ibland med märkliga evolutioner. Vem bestämde till exempel att små grodorna skulle bli nationalsymbol för fest?
Vi bygger vidare. Vi tar det gamla, blandar in det nya, strör över lite ironi och serverar med en klick lingonsylt. För kanske är det just det som gör det svenskt – att vi är lagom med, traditionsbundna. Vi tar det på allvar, men inte för allvarligt. Vi minns varför vi firar, men också att vi kan skapa nya sätt att fira.
Och när allt är sagt och gjort, när ljusen blåsts ut, så finns det något fint i att oavsett hur olika vi firar, så firar vi ändå tillsammans. Kanske inte alltid i samma rum – men i samma anda.
Må dina dagar vara lagom, kaffet starkt, och små grodorna fortsatt förvirrande, och glöm inte den svenska jordgubben. Ha det riktigt fint så länge, trevlig midsommar ///// Robert G
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar