STREET SCENE 2.0: ____________------------ THE PEN TELLS ------------___________

under trädkronornas viskningar - Historia ur stadsnaturen

I stadens brus finns stilla rum. Platser där något äldre vilar – något som andas genom lövverk, rottrådar och skuggor som dansar på fasaderna. Träden.

De är mer än grönska. De bär vår historia.

Där träd möter tegel

Mitt i Malmö, mellan cykelbanor och cafébänkar, står ett träd som tycks ha valt sin plats själv. Det har överlevt stadsplaner och asfaltering, som om det visste att någon en dag skulle behöva stå där under dess krona. Ibland syns en figur i ögonvrån – stilla, nästan osynlig – som vakar under grenarna. En väktare? Ett minne?

Stadsnaturen har sin egen mytologi. I dess stillhet viskar tiden.

Trädens mytiska rötter

I den nordiska skapelseberättelsen föddes människan ur trä:

"Ande gav Oden, omdöme Höner, livssaft gav Lodur och livlig färg."

Photo : Copilot

Av två trädstammar formades de första människorna – Ask och Embla. En påminnelse om att vi är släkt med skogen.

Hela världsalltet bars upp av ett träd: Yggdrasill, den evigt gröna asken som förband världarna.

"Yggdrasill, asken står evigt grön över Urds brunn, grenarna sträcker sig över hela världen."

– Den poetiska Eddan

Det vi kallar för “ett träd” i stadsbilden kan alltså vara en gnista från detta urträd – en rest från en tid då sagor formade verkligheten.

Rotens röst (dikt)

I stadens puls, bland sten och ljus,

står vishetens pelare tyst men ljus.

Med bark som minns och grenar som ser,

berättar träden det vi inte mer ler.

Ett löv som faller, en viskning från förr,

ett sus i kronan som öppnar en dörr.

Till riken av skuggor, till tider förlorad,

där sagan var sanning och tystnad var orad.

Så luta dig in, mot stammen så grå,

och fråga vad trädet har sett i sitt blå.

Du får inga ord, men du får en känsla —

en visdom som lever i trädets gränsla.

Att hedra skuggan

I vår tids snabba flöde är trädet en påminnelse om det stilla, det ihållande. Att vårda naturen är inte bara ekologi – det är själavård.

"Man skall hedra det träd under vars skugga man sitter."

– Nordiskt visdomsord

"Om jag visste att världen skulle gå under imorgon, skulle jag ändå plantera mitt äppelträd idag."

– Martin Luther

Pennan är mäktigare än Svärdet ! Talesätttet är kanske en klen tröst för den som står inför det råa och nakna våldet. Men det har använts om och om igen genom historien. Betydelsen är att ord, kunskap och kommunikation är starkare maktmedel än krig. Pennan är mäktigare än svärdet. Orden skär djupare än bladet någonsin kan nå. Vi lever i en tid där kraft ofta mäts i volym, där styrka förväxlas med dominans. Men genom historien har det visat sig gång på gång: det är inte vapnen som förändrar världen i grunden – det är idéerna. Det skrivna ordet, den tysta tanken som får form, det talade språket som väcker hjärtan. Det är genom berättelsen vi minns, genom kunskapen vi bygger, och genom språket vi förstår varandra. Detta talesätt – ofta använt, ibland utslitet – är inget försvar mot våldets smärta, men det är en tröst. Och mer än så: det är ett löfte. Att det finns ett annat sätt att forma framtiden. Ett fredligare. Ett hållbart. Ett mänskligt.