meningslösa inlevelser har betydelse
Ibland fångar kameran ögonblick som egetligen inte säger någonting – och det är just då de säger som mest. En skugga. Ett ögonblick i rörelse fryst i solen. Ingen min, inget ansikte, bara en antydan om en kropp. Kanske är det jag. Kanske är det någon annan.
Det här är en sådan bild. Den leder ingenstans, men ändå väcker den något. En tanke, en känsla, en liten berättelse i betraktarens huvud. Det meningslösa blir en duk för fantasin. Och kanske är det precis det vi behöver mer av: bilder utan syfte, men fyllda med möjligheter.
Att fotografera har aldrig handlat om att fånga det vackra – det har handlat om att känna någonting i det stilla. En spricka i asfalten. Ett oväntat ljus. En skugga som säger: jag var här. Det blir min närvaro i en värld som aldrig stannar upp. Asfalten under mig är kall, sprucken – men där springer små historier som ingen hör. Det är inte en trottoar. Det är en ödslig måne, en kvarglömd tanke, en plats där bara skuggor talar.
Meningslösa observationer i tillvaron i tid är en effekt av aspekten av den så kallade meningslösa tid vi lever i. Detaljer i livet och tillvaron på våra gator, som ofta anses vara meningslöst beteende och effekter i vårt samhälle. Det är flykten från livet som är meningslös. Varken den ohälsosamma jämförelsen eller det hjärndöda tomgångssurfandet kommer sannolikt att bidra till någon djupare känsla av mening. men frågan är om detta inte fortfarande bara är ett samtida symptom på en psykologisk mekanism, ett försvar som människor har anammat genom tiderna för att skydda sig från den överväldigande verkligheten. Men även betydelselösa inlevelser kan ha inverkan i vårt dagliga liv. Meningslösa bilder och inlevelser" är ett försök att ge röst åt det osedda.
Att låta betraktaren känna, tolka, fantisera. Eller bara gå vidare.
Och kanske är det just där magin bor – i det slumpmässiga. När kameran glömmer att tänka, och verkligheten smyger in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar