STREET SCENE 2.0: __________ RGGUS REFLECTION 2.0

fyren lyser över havet

Fyren lyser över havet, men inte in i själens mörker. Hur mycket är man beroende av andra mänskor och vad skulle hända om man tvingades leva på en ö isolerad från andra mänskor?

Det är frågor jag ställer mig ibland. I synnerhet när mina egna och andras förväntningar på mig känns höga och pressande.

Skulle det inte vara skönt att få koncentrera sig på en viktig uppgift istället för att, som nu, dras åt tusen olika håll? Så många olika sorters nöd möter oss på olika håll och så många olika frågor kräver att vi tar ställning. Det gäller att ha en åsikt klar även i svåra samhälls frågor. I den här kakofonin är det svårt att urskilja vad som är viktigt och vad jag inte kan påverka även om jag försökte av alla krafter. Tänk om det fanns en uppgift som garanterat kunde hjälpa andra? En syssla som skulle rädda liv i ur och skur. Skulle ensamheten vara ett pris värt att betala för detta lugn?

Vad händer den som vänder världen ryggen, även om hen har rutiner och en viktig uppgift? Ja, det är inte lätt att vara isolerad och plikttyngd. Situationen kan kanske illustreras av en gammal gåta:

En man dricker sprit med en kompis. Sent på kvällen går de och lägger sig. På morgonen ringer telefonen. Det har skett en olycka och många mänskor har omkommit. Han avslutar samtalet, går upp för trappan, tänder ljuset, går ut på balkongen och tar livet av sig. Varför det?

Svaret är att det är en fyrvaktare som har glömt sin viktigaste uppgift; att tända ljuset i fyren. En livsviktig uppgift.

På den tiden när kusternas ljus vaktades av (till stor del besynnerliga) män hade de kontakt med yttervärlden via handskrivna brev eller morsekod. Långt senare installerades telefoner.

Därför är också bemannade fyrar någonting romantiskt och i tid avlägset som lockar som en projektionsyta för mänskorelationer. Det blir som en havsviddernas och stenklippors skuggduk där mannen och hans närmaste antingen är utlämnade till varandra eller skyddar varandra, nu är det fredag, så vi får försöka tända vår fyr, så vi syns ///// Robert G